TEXTER
HÄR FINNS ETT URVAL AV CHARLIES TEXTER
BRUNNEN I blanka Söderbysjön såg jag ditt ansikte speglas som en stjärna i min brunn innan vinden strök bort din bild Du ritar tecken i imman på mitt fönster din andedräkt Sen vandrar du vintergator Hur ska jag följa dig Glömmas allt ska glömmas all vår längtan och ensamhet Glömmas vi kommer glömmas Är det här det tar slut Vem vet Solen står lågt över skogen skymningen närmar sig Jag lämnas här med min fråga Vad har du menat med mig Glömmas allt ska glömmas all vår längtan och ensamhet Glömmas vi kommer glömmas Är det här det tar slut Vem vet
MIDSOMMAR VID SÖDERBYSJÖN Vi tar cyklarna sent en kväll när himlen är ljus Efter kyrkan bredvid affären tar gatan slut Skogen står grå och tyst som i en dröm Gömda dofter möter oss när vi rullar mot sjön Tallar vakar tryggt vid skogens strand Du håller våran lykta i din hand Runt den svärmar nattens alla flyn Här är vi! just här fick vi lånad tid när nattfjärilen flög förbi Vi är två hjärtan som slår i takt mitt i denna sommarnatt Vattnet här ligger svart och väntar på oss Jag ser på när det sluter sig runt din kropp Inga stjärnor syns så här nära stan men en fest hörs på håll från fotbollsplan Runt vår lykta svärmar nattens flyn Här är vi! just här fick vi lånad tid när nattfjärilen flög förbi Vi är två hjärtan som slår i takt mitt i denna sommarnatt
DITT PORTRÄTT Du mötte mig tillslut i hamnen då när isen hade lossat av solens ljus Du tog mig hem till ditt stora hus Jag följde dig genom rummen som jag aldrig sett förut Jag spar på bilder från våra dagar jag försöker se mig mätt och under nätterna tecknar jag ditt porträtt Det du önskar du kunde glömma vill jag i färger återge så att du ser hur fint det e Vi har vår sång Den är sann När vi sjunger den lindar våra röster in sig i varann Men det är svårt att veta vad du vill Du skiftar snabbt som en av alla dagar i april Jag spar på bilder från våra stunder jag försöker se mig mätt och under nätterna tecknar jag ditt porträtt Det du önskar du kunde glömma vill jag i färger återge så att du ser hur fint det e
FJÄRILEN Nere på marken i leran i gruset Du såg bara strålar av solen och ljuset när det spelade över lövträdens toppar Det var däruppe dit du inte nådde Bunden till jorden och skuggan drack du daggens droppar men ruset lämnade din tunga kropp Du drömde om vidder om tanken klar Du längtade men visste inte vart Gömd som en gåta en hemlighet fanns något annat Du kände det En dag försvann du och jorden ropade dig tillbaka men du följde ditt ödes gång och lindade in dig knöt an till himlens fästen sen så vaggades du till det evigas sång För det fanns en kärna djupt inne i dig som hade en mening ett mål i sig När du var redo slog den sin rot och vad du sen blev kunde ingen tro Solen som väntat mötte dig när du öppnade upp dig och flög din väg
BÖN Jag ser er när ni leker i backen vid vårat hus Två systrar ni är lika fast en är mörk och en är ljus Jag hoppas att jag ger det ni behöver nu och här Jag önskar att ni känner att jag ser er som ni är och att jag alltid kommer lyssna Detta är min bön Du min största du har fått min gula mössa den med tofs på Du min minsta du har mina gamla vantar dom stickade blå Jag hoppas att jag ger det ni behöver nu och här Jag önskar att ni känner att jag ser er som ni är och att jag alltid kommer lyssna Detta är min bön
TACK Du stämplade in klockan sju och strax efter fyra stämplade du ut Du lagade mat och nattade små Gick på möten sent sen efteråt Du var på gatorna och där makten bor Du var där när besluten togs Tack du som levde då Tack för att du gav mig min rätt att tala Tack du som levde då för att jag själv får välja mitt namn vem jag vill vara Nu står vi här idag med vår gåva och med vårt ansvar att ta hand om det som vi fått och att fortsätta ge det som är gott Du var på gatorna och där makten bor Du var där när besluten togs Tack du som levde då Tack för att du gav mig min rätt att tala Tack du som levde då för att jag själv får välja mitt namn vem jag vill vara Kom Vi tar hoppets väg Vi firar friheten som är vår Kom Att tro är allt Dom innan oss har visat att det går Tack du som lever nu Tack för att du försvarar min rätt att tala Tack du som lever nu för att jag själv får välja mitt namn vem jag vill vara
16 ÅR Vi går ner till havet längs med björnbärssnår Sommarstormen leker med ditt mörka hår Jag ser ögonfärgen som vi har båda två Nu så är du sexton vi firade dig igår Du är glad som vanligt men jag tänker på det du håller hemligt för nånting hände då Den där kvällen i november Där vid sjön i november Vad var det som hände i november Vi sätter oss på bänken du lutar dig mot mig Jag kommer aldrig släppa min arm runt dig Vill så gärna prata nu när vi kommit hit om dina tonårstankar men hur ska jag nå dit Du är glad som vanligt men jag tänker på det du håller hemligt för nånting hände då Den där kvällen i november Där vid sjön i november Vad var det som hände i november Kommer du ihåg böckerna jag läste för dig när vi gungade i parken och du ritade teckningar till mig Solen tittar fram nu genom gråa moln Tillsammans här på bänken Nu är du sexton år
DRÖMMARS LAND Jorden har snurrat så nu är kvällen här Vi blåser ut ljuset i rummet där vi är In genom fönstret kryper mörkret men ute i köket är lampan alltid tänd Nu väntar drömmars land Blir du rädd har jag din hand Snart kommer morgonen igen då vi ses min lilla vän Bruset från staden tonar sakta bort Bland mjuka täcken snusar du inom kort Nallen har somnat redan här intill Jag sitter kvar här så länge du vill Nu väntar drömmars land Blir du rädd har jag din hand Snart kommer morgonen igen då vi ses min lilla vän Svarta vackra fransar sluter sig om din blick Du släpper sakta taget om dagen som gick
SKRIV! Va det var stilla i rummet som jag hyrde då Blanka rader tomma blad orden sov Men en kväll i december gick jag ut och där bland vänner och tända ljus satt du Snön föll och jag skrev om det som väcktes upp utav dig Skrev om tro och tvivel som jag bar med mig När vi sågs igen gav du mig en bok och sa Läs den här för jag vill höra vad du tänker jag vill dela en värld och du sa till mig skriv om det som väcktes upp utav mig Skriv om det du ser Du vet att jag tror på dig In genom fönstret lyste Sirius lyste på vår blomma i rött På radion i köket sjöng kören om det nya som nu var fött
TILL SIBYLLA Jag väcktes av solen idag och tänkte Sibylla, på dig så innan jag glömmer och innan du går får du en sång utav mig Du bar mig då när jag var liten När jag kom till dig kom jag hem du drog mig i vagn till dagis där på Norrtullsgatan 25 Vi räknade vårens alla tecken i Hagaparken gick vi när du sjöng för mig om den lilla fjärilen berättade dens saga där Du klädde mig fint i klänning visade upp mig för världen omkring Jag var din minsta älskling Du var mitt skydd, mitt allting Sen när jag blev större så gav du förklaringar på hur det är att växa upp här i världen och vad livet faktiskt innebär Ja tillslut kom jag till dig som i Delfi varje gång jag behövde få ett svar Det var då när jag försökte glömma vem jag egentligen var och det kunde jag underbart göra när jag gjorde det du sa var rätt när jag följde den karta du gett mig där var vägen given och lätt Kartan ledde mig till vårat gamla Haga och till Ekotemplet där mina röster viskade runt mig Skönt att ingen vet vem jag är Men mitt i deras ord dök mina frågor upp igen från ingenstans liksom längtan efter dina svar då som om inget annat fanns Men du sa Jag gav dig allting som jag hade min karta till och med Jag försökte verkligen mitt bästa Nu har jag inget mer att ge Då gick jag längs Norrtullsgatan långsamt förbi port 25 tog tunnelbanan bort från Odenplan in till tågen på centralen Jag valde med omsorg en avgång Tänkte lämna dig ifred en stund Jag kom till en plats där jag somnade i vad som blev mitt egna rum och jag drömde om sången som du en gång sjöng i parken för mig om fjärilen som flög där över ängarna när dens hölje hade öppnat sig Och nu när jag äntligen vaknat av solens ljus här idag och ser dig på håll, min Sibylla över våra minnens hav då tänker jag, min Sibylla att sången tillslut blev min Ja, jag känner att jag flyger fritt nu med den gåva som var din